Oh happy day! Nysnö och en kryddigt grön fyrhjulsdriven Subaru XV Med en 2 liters boxer motor, CVT-låda, riktig fyrhjulsdrift och en färg som heter ”Plasma Green” ska Subaru XV nu familjebiltestas och eftersom vädret hjälpt till med att skapa förutsättningar för de rallyambitioner jag hade som ung ser jag verkligen fram emot detta test.

Jag har, som du kanske läst, testat Forester och Outback från Subaru tidigare och XV är givetvis den som är minst lämplig som familjebil men å andra sidan är det riktigt intressant att jämföra den mot Mitsubishi ASX och Suzuki SX4 S-cross som nyligen fått sig en dos av familjebilsbloggens familjebilstest.

Subaru XV har rätt bra kupéutrymmen och man sitter bekvämt både fram och bak med bra koll på världen utanför. Jag hade önskat lite mer sidostöd i förarsätet för XV framkallar kördjävulen i mig men som den ansvarsfulle familjefar jag är nöjer jag mig förstås med en rätt lugn framfart och då duger stolarna gott till.

Drivlinan lämnar mig lite tudelad; när bilen är kall gör CVT-lådan bilen inga tjänster – den varvar högt utan att man har möjlighet att växla upp och även om det finns växelreglage på ratten så bestämmer ändå bilen när det är ok att växla upp. Från start är dock motorn rapp och dragvillig så det är mest varvtalet och motorljudet som gör mig lite ljummen. Men detta är så länge som Subaru XV är kall.

När motor i Subaru XV fått upp värmen är den riktigt på hugget och CVT-lådan växlar snällt på uppåt för att hålla varven och motorljudet nere. Jämfört med Suzuki SX4 S-cross upplevs CVT-lådan i XV inte alls seg utan hela körupplevelsen är mycket mer pang på. Gasen är känslig och med bra drivning på alla 4 drar XV på riktigt bra vid minsta gaspådrag. Ibland önskar jag att jag var 18 igen med tillgång till de skogsvägar jag växte upp med i Norrland.

XV är rapp och smidig och körglad men det finns några områden som inte har jättehög impfaktor. Vägljudet är rätt högt i 90 km/h med dubbfria vinterdäck och jag saknar tre-blink funktion (du vet – när man bara nuddar blinkersen vid filbyte). Materialen i ratt, knappar och reglage är helt ok men man känner förstås att vissa knappar har en bit kvar till att kunna kallas premium – detta spelar förstås ingen roll eftersom köper man en XV så har man inga premiumambitioner men jag kan tycka att materialen i Suzukin kändes snäppet bättre, dock var den testbilen utrustad med lädersäten så intrycket var totalt sett lite mer påkostat.

Jag har installerat min framåtvända Britax KIDFIX med isofix i baksätet och det funkar jättebra att hjälpa sexåringen att spänna fast sig. Har också monterat den bakåtvända, remmade Britax HI-WAY som jag använder i mina tester i baksätet bakom passagerarsätet, här blir det bra med utrymme och komfort i passagerarsätet framför vilket inte riktigt var fallet med ASX eller S-cross. XV har en lite mer rymlig kupé helt enkelt.

Bagageutrymmet är inte jättestort men en vanlig barnvagn och lite handling går in fint så i vardagen räcker utrymmena gott till för tvåbarnsfamiljen. Ska man ut på långresa skulle jag dock hellre välja en annan bil, dels på grund av risken för lomhördhet efter några timmar i 120 blås och dels eftersom man inte kommer att få med sig all packning som en tvåbarnsfamilj kräver (inte min i alla fall).

Körmässigt är XV (precis som de andra Subarus jag testat) nästan lite stötig i låga hastigheter, det känns som att den vill ha lite last eller ett tungt släp för att fjädringen och chassiet ska mjukna. I högre hastigheter är Subaru XV trygg, riktningsstabil och tillhandahåller bra med resurser för omkörning. CVT-lådan kan vara lite seg vid snabba gaspådrag i högre hastighet (vid t.ex. omkörningar) men växlar man manuellt på ratten är det inga problem. Snömodd, vallar och annat som hör vintern till märks inte alls oavsett hastighet men på isiga underlag vill man förstås helst ha dubbdäck och slasket låter en del när det sprutas upp i hjulhusen.

Jag fortsätter mitt familjebiltestande men är du spekulant på Mitsubishi ASX eller Suzuki SX4 S-cross gör du dig en otjänst om du inte ger Subaru XV en chans innan du slår till – det är min känsla så här långt i alla fall, särskilt om du som jag gillar viss underhållningspotential när familjen inte är med i bilen

Har du tankar och funderingar får du gärna kommentera nedanför.