Kia Cee’d är en storsäljare i mindre mellanklassen och det är inte konstigt, den erbjuder mycket bil för pengarna. T.ex har ju småförnuftiga Alex och Anna i Solsidan säsong 3 bytt bort sin Toyota Avensis mot en Kia Cee’d, kanske inte så klokt med tanke på att de får tillökning, men TV-serier är ju inte på riktigt trots allt. Klicka här för att läsa mina första intryck av Kia Cee’d.

Den Kia Cee’d kombi (sportswagon) som testats hade för säsongen dubbfria vinterdäck, drivlinan utgörs av 1,6 liters dieseln med manuell låda och Cee’den var rikligt utrustad med start/stop, nyckelfritt system, läder, panorama glastak, navigation,etc:

cee’d sw 1.6 CRDi Exec…………………………265 800 kr

Eftersom jag nyligen testade Hyundai i40 är Kia Cee’d extra intressant, den finns ju också som systerbil från Hyundai, då med namn i30 Kombi. I de tester av dessa två som jag sett verkar de flesta tycka att Kia Cee’d är strået vassare än i30, för de flesta av oss är kanske inte skillnaden jättestor, det blir mycket tycke och smak när man är nere på finlir. Mycket från den större Hyundai i40 känns igen i Kia Cee’d och det är inte negativt, har du läst mitt familjebilstest av i40 vet du att jag var riktigt charmad av den som familjebil.
Men Kia Cee’d (och Hyundai i30) är ju onekligen en storlek mindre på alla sätt och vis, det märks väldigt tydligt när man ska se hur väl den duger som familjebil, men mer om det senare, alla familjer kräver ju inte plats för dubbelvagn i skuffen och bakåtvända bilbarnstolar i baksätet.
Kia Cee’d är en nätt bil med trevliga proportioner på utsidan och ett utseende som passar bra in i det stora gäng som kallas mindre mellanklassen (jag kallar det så i alla fall). I samma gäng huserar Volvo V50, Golf Variant, Audi A4 och en hel del mindre kombibilar som alla duger riktigt bra för de flesta bestyren i vardagen men som saknar det verkliga utrymmet som många småbarnsfamiljer behöver, eller tycker sig behöva i alla fall.
Kia Cee’d välkomnar föraren (precis som i40) med en liten trudelutt och den elekriska stolen glider fram när du startar bilen till den position du ställt in. När du kliver ur bilen får man också en liten jingel och stolen glider till bakersta läget för att underlätta ursteget. Det går att stänga av om man inte vill ha det så.
Hur som helst, när man tar plats i det bekväma förarsätet möts man av en organiserad och lättfattlig förarmiljö. Ratt och stol har bra justeringsmöjligheter (ratten kan ställas både i höjd och djupled) och man hittar lätt en trevlig förarposition. Stolsvärme och rattvärme är trevligt denna årstid och de kommer snabbt upp i temperatur, speciellt rattvärmen – det är nästan så att man saknar värme också i växelspaksknoppen.
Känslan i knappar, reglage och material är hög (precis som i i40) och färddatorinformation och navigationsenheten har den funktionalitet och tydlighet som man kan önska sig. Kupén känns luftig (panoramaglastaket hjälper förstås till med det) och man har bra koll på världen utanför framåt och åt sidorna. I baksätet sitter jag också med gott om plats bakom mig själv (jag är 176 cm). Jag har ju testat både Sportage och Sorento från Kia tidigare och för varje test upplever jag en höjning kvalitetsmässigt i små detaljer; med tanke på prislappen får i alla fall jag svårt att försvara köp av traditionella premiumbilar för mig själv.
Trycker igång 1,6 liters dieselmotorn med startknappen och den är ganska väl isolerad både ljud och vibrationsmässigt, det kalla vädret till trots. Utanför bilen knackar det dock en del innan den blivit varm. Handbromsen är elektrisk och och automatisk, med andra ord släpper den greppet om bromsen när man ger gas och släpper kopplingen. Dock har måste man sätta på sig säkerhetsbältet innan man kan åka iväg, annars släpper inte handbromsen – det gillar inte jag, särskilt eftersom informationsmeddelandet mellan mätarna säger att jag ska släppa på handbromsen och inte att jag borde sätta på mig säkerhetsbältet. Grundtanken är god ur ett säkerhetsperspektiv men då bör meddelandet också spegla detta – man kan ju inte släppa upp handbromsen själv (då den som sagt är automatisk). Detta höll på att föranleda viss förnedring för mig – jag skulle fått gå med mössan i hand och svansen mellan bena in till servicekillen hos Kia och fråga hur fasen jag släpper handbromsen, men sen testade jag av någon anledning att sätta på mig bältet (doh!) och då var det inget problem att rulla iväg.
Dieselmotorn är stark på låga varv och gruffar på bra i snömodden, den har tydlig dieselkaraktär med liten varvtopp och man får använda den manuella växellådan för att accelerera upp snabbt i motorvägstempo.
På motorväg/landsväg är bilen väldigt behaglig, motorn är stark även på sexan och bilen går stabilt och tyst. Konversation mellan fram och baksäte är helt ok i motorvägsfart, bilen är inte kassaskåpstyst förstås men ljudnivån är fullt acceptabel. Att byta fil och korsa en moddig mittsträng på motorvägen var helt odramatiskt och bromsarna biter till bra – det har ju varit en del diskussioner kring Cee’ds uppförande i älgtestet men jag finner inga konstigheter, försöker forcera lite på kurvig väg och i några isiga rondeller och bilen låter bakdelen glida ut lite lagom, den hasar inte rakt fram som vissa mer framtunga framhjulsdrivna bilar lätt gör. Den testade Kia Cee’d har sportchassi (Exec paketet) men jag upplever den inte som stötig eller hård.
I stadstrafik är Kia Cee’d trevlig, nätt och alert, den är enkel att parkera och man får snabbt bra känsla för bilens dimensioner, den är smalare än jag först tror och när jag glider in till trottoaren för dagislämning måste jag styra in längre än jag bedömt för att få hjulen vid trottarkanten. Den testade bilen har självparkeringssystem men de luckor jag hittar och parkerar bilen i bedömer systemet som för trånga, eventuellt inverkar all snö och is på bilen också negativt för denna funktion, de främre sensorerna stängde jag av vid några tillfällen när snön låg djup på bilen.
Från förarplatsen har jag bra koll på bilen och vad som händer utanför. Den inre backspegeln kompletterad av de yttre backspeglarna ger en fullgod känsla för vad som händer bakom bilen, back-kameran behövs egentligen inte men finns den så kommer den förstås till användning. Ratten kan ställas med olika motstånd, från läskigt lättvevad i Comfort läget till Sport läget som ger en tyngd och motstånd som känns helt rätt, nu är ju bilen ingen sportbil men jag blir alltid lite nervös när ratten inte förmedlar en känsla av soliditet.

Baksätet i Kia Cee’d är rymligt och bekvämt för två vuxna så länge de som sitter i framsätena är längre än ca 180 cm. Tre vuxna i bredd åker man endast till nöds. Jag upplever Kia Cee’d som tyst också i baksätet men det råder snömodd vid den åkturen och snö dämpar ju också en del.
Att installera Isofix stol i baksätet är enkelt och min 5 åring sitter bekvämt med bra koll på världen utanför. Panoramaglastaket bidrar förstås också till en luftigare atmosfär. Installation av en bakåtvänd remmad bilbarnstol (Britax Highway) bakom passagerarsätet ser vid första anblick lovande ut, det finns lätt åtkomliga fästpunkter för remmarna. Men när jag sätter den bakåtvända stolen på plats måste passagerarsätet föras fram max och ryggstödet sättas i extrem upprätt position, med andra ord, satsa endast på Isofixstolar i baksätet. Krockkudden fram går givetvis att stänga av men generellt är en bil i denna storleksklass inget för barn mellan 1-4/5 år om man ska åka två vuxna och två barn. Med ett barn kan man offra passagerarsätet fram, en vuxen får då bra plats i baksätet, babyskydd (0-12 mån beroende på barnets längd) funkar givetvis också bra i baksätet. Fundera igenom hur många barn du ska ha om du tittar på Kia Cee’d som nybliven förälder, du kanske behöver en bil att växa i? Bäst funkar Kia Cee’d för barnfamiljer med två barn som sitter framåtvända (4-5 år och äldre), då kan normallånga föräldrar sitta bra fram och ha barnen bak.
Kia Cee’d är låg och det är lätt för femåringen att själv ta plats i sin framåtvända stol. Hon klarar också av att spänna fast sig själv och det är tacksamt, annars måste man som vuxen vika in sig rejält för att hjälpa till med säkerhetsbältet.
Bagageutrymmet speglar givetvis också bilens storlek. Man får in vanlig en barnvagn och någon kasse men inte mycket mer, har man endast behov av en stadsvagn/stroller av Mclaren typ så är bilens bagageutrymme optimalt. Mycket i skuffen känns igen från Hyundai i40, det känns som om någon tagit i40′s bagageutrymme * 0,65 eller nåt sånt. Lasttröskeln är låg och bagageluckans öppning är löjligt generös så man har bra access till hela bagageutrymmet utan att behöva smutsa ner kläderna på stötdämparen.


Det finns också öglor och skenor för att säkra lasten samt ett nät som enkelt fästs bakom baksätets nackstöd, med det på plats kan man nyttja mer av höjden i lastutrymmet. Det är väldigt bra att lastnätet inte sitter i samma bom som insynsskyddet. Baksätet fälls enkelt (40/60) och ger en fin plan yta att lasta på, baksätets sittdyna viks upp och fram och det mekanismen är lite väl vek/sladdrig i mitt tycke, man ska nog inte besöka IKEA och hets-lasta för mycket för ofta om man vill att den ska hålla hela bilens livslängd. Tar man det lugnt är det inga problem men jag är i alla fall sällan filbunken själv när jag ska knöka bilen full med IKEA guf.

Kia Cee’d är testad med 5 stjärnor i EuroNCAP 2012 och den har system som varnar dig när du

inte håller dig till filen och man kan sätta en topphastighet/limit på farthållaren; det är bra grejer att ha, det som saknas är döda vinkeln varning. Kolla igenom de olika paketen på Kia’s hemsida för att se vilka säkerhetsfunktioner som ingår i olika utrustningsutföranden.

Den testade Kia Cee’d har som sagt en 1,6 liters diesel på 128 hk med manuell växellåda och start/stop – man lägger ur växeln och släpper kopplingen, då stannar motorn om bilen står still och motorn har bra temperatur. Tryck in kopplingen igen och motorn startar snabbt, tyst och vibrationsfritt, inga konstigheter! Under mitt hela test landade förbrukningen på 0,52 l/mil men det var snömoddigt, kallstarter och vinterdäck som drev upp förbrukningen, de officiella siffrorna är 0,53 l/mil i stadstrafik, 0,45 l/mil blandad körning och 0,4 l/mil på landsväg. Min slutsats är att Kia Cee’d går snålt även under icke-optimala förhållanden, det är riktigt bra, mina familjebilstester brukar landa runt angiven förbrukning för stadstrafik men Kia Cee’d landar precis under den siffran trots en massa ogynnsamma väderleksförhållanden. Det angivna utsläppet är 117 gram CO2/km, miljöbil fram till och med 2012 alltså. Fordonskatten landar på trivsamma 1089 kr för 2013 – inget att höja på ögonbrynen åt.

Kia erbjuder 7 års nybilsgaranti (som nyligen varit delvis omtvistad på grund av var man gör service av bilen) – du kan läsa mer om vad som gäller på denna länk. Vagnskadegarantin är på 3 år, rostskyddsgarantin på 12 år och lackgarantin på 5 år eller 15 000 mil.

Rekommendation: Kia Cee’d är en riktigt trevlig bil när de värsta småbarnsåren är förbi. Den är snål, säker och prisvärd, man kan lyxa till det en hel del och ändå ha lite kvar i plånboken. Kia Cee’d är rolig att köra utan att vara en busbil, den är kvick, alert och följsam i stan men känns ändå rejäl och stabil på landsväg. Den erbjuder för storleksklassen schyssta utrymmen och god komfort till ett väldigt konkurrenskraftigt pris, till detta kommer bra garantier som från början givetvis var en konkurrensfördel och ett sätt att komma in på marknaden – men idag skulle nog bilen sälja bra även med marknadsmässigt ”vanlig” nybilsgaranti på 3 år.