Honda CR-V (2013) – familjebilstestad!

Om du besökt bloggen förr vet du att jag äger Honda CR-V av 2007 års modell och att jag för något år sedan också familjebilstestade den uppdaterade modellen som kom 2011. I korthet, jag har bra koll på Honda CR-V från 2007 och framåt – i alla fall när det handlar om CR-V som familjebil. Nu har jag fått sätta tänderna i nya CR-V av 2013 års modell i Lifestyle utförande med 2,2 liters diesel och manuell sexväxlad låda (Läs mer om första intrycken här). Detta är med andra ord ingen topputrustad version utan högst ett realistiskt alternativ för dig som är intresserad av en 5-sitsig suv med bra lastmöjligheter.
Den testade modellen heter och kostar:

Honda CR-V Elegance-Lifestyle 2,2 diesel manuell…….318 900 kr

Nya Honda CR-V är betydligt stramare i sin yttre design jämfört med föregångaren och det är givetvis smak och tycke men för min del är det synd att en del av de lite mer bulliga och ibland charmigt svulstiga designdragen har försvunnit, nya CR-V ser mer ut som alla andra bilar, den skulle kunna vara nästan vilken mindre SUV som helst från sidan och bakifrån finns det en hel del minibussar/mpvs och suvar som också känns igen. Honda CR-V har blivit mindre underhållande att titta på, färre roliga detaljer och vinklar att upptäcka på utsidan, och svårare att särskilja från mängden av bilar. Men det är ju insidan som räknas och tur är väl det!

När man sätter sig tillrätta bakom ratten på Honda CR-V 2013 är igenkänningsfaktorn hög med äldre CR-V versioner men samtidigt är väldigt många detaljer annorlunda förutom någon knapp hit eller dit som fått följa med till den nya modellen. Inredningen går i svart och grått men allt ser och känns betydligt mer gediget ut än hos föregångaren, fast detaljer som ger CR-V sin bruksiga karaktär finns fortfarande att finna, som t.ex. ett väldigt lätt tillängligt eluttag mellan sätena fram.
Instrumenteringen är enkel och greppbar, inte en massa konstigheter eller svårtolkade skärmar/information. Displayen i testbilen var inte av navigationsvariant (då får kliva du upp en utrustningsnivå) utan den gav istället klassisk färddatorinformation kring förbrukning etc men när man lägger i backen funkar den också som videoskärm för back-kameran. Det är en schysst förpackning av tillval; vanligtvis på moderna bilar måste man checka för ”den stora displayen med navigation” a 25 000 kr (jag raljerar lite ja – men du fattar) för att kunna ha back-kamera men i Hondan slipper man lägga en massa pengar på navigationsutrustning som generellt är ett tillval som är väldigt svårt att räkna hem såvida man inte verkligen åker mycket på nya ställen och inte vill köpa en separat navigator.
Handbromsen är numer en vanlig krycka igen (på CR-V 2007-2011 är det ett kort, spacigt och knubbig litet handtag) och golvet mellan förare och passageraren fram är inte öppet för tåflörtande som förr utan nya CR-V har en mittkonsoll som löper oavbrutet från instrumentbrädan till facken mellan sätena (som brukligt på de flesta bilar – jag säger ju det! – nya Honda CR-V är mer kombi än flexibel minibuss/MPV).
Totalintrycket från förarmiljön och insidan av Honda CR-V 2013 är att den är mindre luftig och har färre fria ytor som kan användas flexibelt beroende på vad man i stunden behöver – å andra sidan är den mer ombonad och betydligt tystare – det är genomgående min känsla och jag kan inte bestämma mig om det är bra eller dåligt, men samtidigt är nya CR-V större så last- och stuvfunktionalitet finns ändå så det räcker egentligen..hmm… Min slutsats är att insidan (liksom utsidan ovan) har blivit betydligt mer normaliserad, den är inte så ”querky” längre. På insidan är normaliseringen mer positiv då det innebär ett riktigt stort kvalitetslyft och att bilen är tyst, ombonad och har en rejält förhöjd kvalite på material och funktioner – sammantaget gör det antagligen att bilen tilltalar fler, CR-V kan på sikt bredda sin målgrupp och Honda kan sälja fler bilar :-)

Honda CR-V är lätthanterad i trafiken, man har bra runt-om syn och de stora yttre backspeglarna täcker upp mer än väl om baksätet är fullt – med nackstöden uppe är bakåtsikten via den inre backspegeln ganska begränsad. Det finns fortfarande en spegel i glasögonfacket i taket för att man ska kunna hålla koll på kidsen i baksätet, bra att ha men den används sällan av mig i alla fall. Man sitter högt och bekvämt (jag är 176 cm) och pumpar man upp stolen max så kan man nästan få lite busskänsla, både i positiv och negativ bemärkelse.
Att köra CR-V är enkelt, bilen har ett förutsägbart beteende och snabbt greppbara dimensioner. Nya Honda CR-V har blivit riktigt körglad och hela bilen känns tajt, inte tyskt stum/hård men fastare än den mer gungiga föregångaren. Den känns som en mindre bil, nästan i klass med roliga Mazda CX-5 chassimässigt men svagare motor och en mindre direkt styrkänsla förtar en del av buspotentialen. Om styrningen var mer direkt och hade bättre utslag skulle det kunna bli riktigt underhållande, baksidan skulle dock förstås bli ett mer nervöst beteende på långväg, så det är en avvägning som har gjorts och där har långvägskomfort vunnit över buspotential – det är nog klokt egentligen. Vändradien är avsevärt bättre än föregångaren, i klass med i40, i alla fall i upplevd vändradie.
Långvägskomforten är riktigt bra, bullernivån är markant lägre och jag för samtal med barnen i baksätet i upp till 110 km/h utan att endera parten behöver anstränga sig. Det är mycket mer kombikänsla i nya CR-V och den är ombonad och stoppad på ett helt annat sätt, motorn är också väldigt väl isolerad och sammantaget blir det en mysigare, tystare och varmare bil att färdas i. Men med mer stoppning blir det mindre flexibla utrymmen, mer om det nedan.
Honda CR-V går stadigt i högre hastigheter, även med snöstorm och stark sidovind känns den robust på vägen, den spårar inte nämnvärt och dieseln har kraft, speciellt om man går ner på femman vid omkörningar. Bromsarna ger också ett gediget intryck och kraftig inbromsning t.o.m på dåligt underlag upplevs odramatiskt, säkerhetssystemen kickar in och hjälper föraren att hålla ordning på ekipaget.
CR-V driver på framhjulen men vid dåligt väglag kopplas bakhjulen in automatiskt och hjälper till. En bra kombination som sparar bränsle under normala omständigheter men där fyrhjulsdrift ändå finns att tillgå när den behövs. Jag upplever att systemet är förfinat jämfört med det jag har på min CR-V 2007 – där slungas kraften mer okontrollerat över till bakdäcken när de främre spinner, det gör att man kan framkalla roliga bredställ men det lyckades jag inte med på på samma sätt i nya CR-V, avslagen antispinn till trots. Kör man lugnt och moget (för att citera hustrun) så är denna typ av fyrhjulsdrift en väldig trygghet att ha, man märker inte när den hjälper till.

En liten, men välbehövd, uppdatering är känsligheten i den automatiska vindrutetorkaren, på nya Honda CR-V funkar den som man vill, på min gamla kan man inte alltid vänta tills den kickar in och tycker det är dags att svepa över rutan, man måste slå på vindrutetorkaren själv för att tvinga fram ett svep. Dock är reläet (eller vad det nu är) fortfarande ganska ljudligt, det tickar till varje gång automatiken sätter igång vindrutetorkaren, det hörs ofta på andra bilar också men inte alls lika högt som jag upplever att det är i Honda CR-V.
Testbilen har manuell låda och start/stop, man kopplar ur växeln och släpper kopplingen – motorn stannar om bilen står still. Det är ett bra sätt att använda start/stop på, föraren är i kontroll hela tiden och kan bestämma hur långt stoppet är och om det är värt att stänga motorn. När man trycker in kopplingen startar den tyst och utan vibrationer, man tror inte riktigt att det är en diesel. Körbarheten i motorn har också väldigt mycket bensinmotorkaraktär, visst känner man dieselegenskaper av och till men generellt har Honda lyckats få till en bra mix. Jag glömmer i alla fall bort mig ibland och förvånas över att dieselvridet finns där, å andra sidan finns ingen varvspets, men det utnyttjar man ju ändå ganska sällan på denna typ av familjebil.
I stadstrafik är Honda CR-V en trevlig bil, man sitter högt, har bra koll runt om bilen och det är lätt att få en bra känsla för bilens bredd och vart den slutar. Vid fickparkering är det inte aktern som är svårbedömd (dessutom finns en kamera på testbilen) men fronten är lite svårare att bedöma, som med allt lär man sig dock ganska snabbt vilka friheter man kan ta sig på tajta utrymmen även när parkeringssensorerna fram piper ihållande.

Att köra eller åka fram i Honda CR-V är bekvämt och lämnar inget uppenbart att önska förutom möjligtvis lårstöd a´la BMWs sportstolar. I baksätet sitter man rymligt och ganska upprätt, med mycket gott om plats för knäna. Tre vuxna får plats även om ytterplatserna förstås är att föredra. Till skillnad från många andra bilar ser baksätespassagerare bra även framåt så de kan följa med i trafiken på ett positivt sätt, det förebygger åksjuka och ökar trevnaden men å andra sidan bejakar det baksäteskörning när somliga personer (ingen nämnd) sitter i baksätet istället för fram… Baksätets position och höjd påminner alltjämt om en minibuss/MPV där anstängningar gjorts för att säkra en trevlig och luftig upplevelse.

Montering av isofix stolar är inget problem, Honda CR-V har en ganska hög sittdyna vilket borgar för god arbetshöjd när man står på marken. Även en bakåtvänd remmad bilbarnstol (Britax highway) är enkel att montera, det finns goda möjligheter att sätta fast remmarna runt skenan för den främre stolen, precis som i förra versionen. Honda CR-V är som sagt lite högre än den kombi den delvis vill upplevas som och det är därför lätt att hjälpa barn på plats i både framåtvända och bakåtvända bilbarnstolar, bakdörrarna öppnas också mycket, 90 grader, så det finns svängutrymme vid behov. Med en bakåtvänd remmad stol bakom sig har man ändå en fullt acceptabel komfort i främre passagerarsätet (om man är under 180 cm skulle jag säga), eventuellt kommer du att tycka att ryggstödet är ett hack för upprätt men man åker långt utan problem och det finns bra med utrymme för benen. Vill man kan man nu också stänga av främre passagerarkrockkudden (inte en dag för sent!) – det låter sig inte göras på tidigare CR-Vs, inte ens på verkstad.
Baksätets ryggstöd går fortsatt att luta, vilket är bra men i och med kombifieringen är baksätets ryggstöd nu fördelade på 40/60 och inte 40/20/40 som i förra versionen. Med andra ord kan man inte bara fälla ryggstödet på mittenplatsen bak när man varit på brädgården och har folk eller barn på baksätets ytterplatser.

Bagageutrymmet har alltid varit en styrka hos CR-V (den är inte en liten SUV som vissa tidningar skriver!), en stor öppning, låg tröskel (för att vara SUV) och hög lasthöjd innan packningens stöd mot baksätets ryggstöd tar slut borgar för bra flexibilitet. Jag är fortsatt smått förundrad över varför man inte försökt trycka in två nödsäten längst bak, det skulle vara ett välriktat slag i solar plexus på Nissan Qashqai +2 och många minibussar som också kallas 7 sitsiga men som egentligen är 5+2 sitsiga.
I CR-V får man in en tvättmaskin stående, en dubbelvagn med lätthet eller en vanlig barnvagn tillsammans med kassar, cykelställ, pantflaskor mm. Bommen för insynsskyddet sitter också förhållandevis högt så man behöver inte ta ut det för att få plats med de flesta barnvagnar. Har man tonade rutor (som man ska ha på familjebilar) är insynsskyddet kanske inte lika viktigt men det är skönt att man inte behöver ta ut det så fort man ska köra lite mer skrymmande ting än en vanlig veckohandling.
Nya Honda CR-V har förlorat två funktioner i det nya utförandet; mest påtagligt är det mellanlastningsskivan som man nästan aldrig använde såvida man inte skulle köra pizzor eller doptårtor och annan catering, ingen större förlust. Lite värre är att man inte längre kan skjuta baksätessoffan framåt för ökad lastrumskapacitet.

Baksätet skjutet så långt bak som möjligt ger gott om benutrymmeBaksätet skjutet så långt fram som möjligtPå tidigare version av CR-V kunde baksätet flyttas (40/60) framåt ca 12 cm. Det låter inte så mycket men för en familj med en tvilling/dubbelvagn är den skillnaden stor, en vanlig dubbelvagn går in på längden om man har de 12 cm extra men nu går dubbelvagnen bara in på tvären vilket inte ger mycket plats för påsar och annat vid sidan av vagnen (OBS – bilderna ovan är från min CR-V 2007 där baksätessoffan kan skjutas). Eftersom man ofta har väldigt kortbenade personer i baksätet (jag menar barn) samtidigt som man är i behov av dubbelvagn så var den tidigare funktionaliteten en synnerligen lyckad balans mellan lastförmåga och komfort. Nog om detta, nya CR-V erbjuder något större lastvolym och en väldigt smidig fällning av baksätet (40/60) med hjälp av två handtag på sidorna i bagageutrymmet.

Nya Honda CR-V kommer också att komma som framhjulsdriven snåldiesel under 2013 och sen tidigare finns förstås en 2 liters bensinare också att välja mellan samt den testade 2,2 dieseln. Bensinmotorn på 2 liter kan man redan nu få med endast framhjulsdrift. Utan att ha kört skulle jag säga att kommande snåldieseln säkert räcker för vanligt pendlande och lämning/hämtning på dagis och skola, men jag gissar att det motoralternativet kommer att förta en del av CR-Vs brukspotential, de flesta som jag känner som köpt en Honda CR-V har inte varit främmande för att hänga på en båttrailer eller husvagn och då tror jag att snåldieseln kan få det lite kämpigt. Såg en undersökning där CR-V ägare är minst nöjda med bränsleförbrukningen (mao är de ganska så nöjda med en massa andra parametrar!) så en snåldiesel svarar kanske ändå mot ett behov på marknaden. Oavsett ska du nog ta dig en funderare om du tänker köpa en CR-V med framhjulsdrift och den lilla dieselmotorn, andrahandsvärdet på Honda CR-V har historiskt varit stabilt bland annat därför att säljare och köpare har delvis samma mindset kring vad de köper – en bruksig slitvarg – en CR-V som kanske inte går att använda lika bra för den vanliga målgruppen kan bli svårare att räkna hem värdeminskningsmässigt.


Honda CR-V 2013 är inte krocktestad i EuroNCAP än (dec 2012) men fem stjärnor är säkerligen målsättningen och min rekommendation nedan bygger på att det infrias. Den testade 2,2 liters dieseln med manuell låda ska enligt Honda dra 0,67 l/mil i stadstrafik, 0,58 l/mil vid blandad körning och 0,53 l/mil på landsväg. Som vanligt vid mina familjebilstester landar jag väldigt nära siffran för stadstrafik under hela mitt test (0,72 l/mil), men då ska det tilläggas att det var några rejält kalla starter samt delvis väldigt moddiga vägar under testet samt dubbfria vinterdäck – sammantaget brukar då snittförbrukningen springa iväg, se till att köpa motorvärmare så kommer din förbrukning nog inte att vara alltför olik den angivna förbrukningen. Honda CR-Vs 2,2 liters diesel med manuell låda släpper ut 154 co2/km och vägskatten ligger på hanterbara 2902 kronor per år. Testbilen har som sagts manuell växellåda, med automatlåda springer både förbrukning och utsläpp iväg så jag skulle satsa på manuell låda till nya CR-V.

Honda erbjuder 3 års nybilsgaranti, 12 års rostgaranti och 3 års lackgaranti samt vägassistans och några mer generösa garantier för avgassystemet (5 år) samt chassit (10 år). Service görs varje 2000 mil eller varje år och kostar de första 6 åren (3 servicar 1: 3550 kr, 2:3550 kr, 3:6404 kr) ca 13 500 kr.

Rekommendation: Sammanfattningsvis tycker jag att Honda CR-V 2013 levererar på allt som den måste göra för att bibehålla attraktionskraften. Den är modernare, mer ombonad, snålare, tystare och roligare att köra utan att några större offer gjorts. Har du en CR-V idag kommer du inte att bli missnöjd såvida inte du (precis som jag) har lite svårt med det nya mer anonyma utseendet på utsidan. Kundkretsen kommer säkert också att breddas genom att man erbjuder endast framhjulsdrift för de som vill ha det, då antingen på dagens bensinmotor och den kommande snåldieseln. Honda CR-V 2013 är en bra mix av kombi och SUV för familjen helt enkelt.

 

EmailShare

8 reaktion på “Honda CR-V (2013) – familjebilstestad!

  1. Pingback: Ska jag köpa Audi A4 Q, Volvo XC60, BMW 320 eller Peugeot 508? | Familjebilsbloggen med familjebilstester, provkörningar och tips på den bästa familjebilen

  2. Pingback: Små och mellanstora suvar – glöm de små! | Familjebilsbloggen med familjebilstester, provkörningar och tips på den bästa familjebilen

  3. Hej och tack för en rolig blogg!

    Jag ”råkade” köra en CR-V 2013 hyrbil häromveckan och tyckte det var en på det hela taget trevlig bil. Jag har inte mycket att jämföra med då jag aldrig kört SUV förut, och själv kör en gammal Volkswagen från 2000. Men jag blev väldigt förvånad över den dåliga kvalitetskänslan när man slår igen framförallt backluckan, det verkligen skramlade. Och drar man lite lätt i handtaget inifrån på en dörr, så sviktar det flera centimeter. Jag trodde verkligen inte att moderna bilar, och kanske inte speciellt en semi-premium Honda, skulle kännas så. I det avseendet får den t.o.m pisk av min gamla häck.

    Är moderna bilar så plastiga och skamliga? Är det så att Volkswagen generellt har en högre byggkvalitet än många andra märken? Jag vill faktiskt minnas att jag körde några kilometer i en splitterny V40 för något år sedan och tyckte även den kändes plastig.

    Mvh
    Tobias

    • Jag tror att äldre bilar till viss del kändes betydligt mer solida och rejäla i material och mekanismer. Runt 2005 satte viktjakten in på allvar för biltillverkarna och med den gröna vågen så har också tillverkarna svårare att hitta rejäla material, de är för dyra. Biltillverkarna mäts idag på hur låg vikt en bil har, vad den drar och släpper ut, hur återvinningsbar en bil är, hur materialen som ingår i bilen framställs avseende miljöpåverkan och hur miljön för de som arbetar med produktionen är, vilka villkor de arbetar under etc. På grund av (eller tack vare) att denna hållbarhetsdebatt pågår har det enligt min uppfattning skett en viss utjämning av premiumkänslan. Dyra bilar har givetvis en totalt sett bättre känsla i mycket men tillgången på hållbara material och jakten på dödvikt utjämnar utbudet till viss del i alla fall. Väldigt få bilar slår känslan i min svärfars MB E240 -95 när man tar tag och håller i dörrhandtaget, eller det solida dämpade ”kassaskåps” ljudet när man stänger dörren.

      • Hmm, jo det låter ju inte helt orimligt.

        Jag ska dock tillägga att bilen kändes gedigen och fin när man väl körde, då fanns inget skrammel utan den kändes väl ihopskruvad. Som sagt en trevlig bil. Bra automatlåda.

  4. Pingback: Familjebilstestet – hjälper dig hitta en bra bil till din familj | Familjebilsbloggen med familjebilstester, provkörningar och tips på den bästa familjebilen

  5. Pingback: Familjebilar i olika kategorier – bästa familjeSUV för dig 2013! | Familjebilsbloggen med familjebilstester, provkörningar och tips på den bästa familjebilen

  6. Pingback: Gästinlägg – 4wd för trebarnsfamiljen – det blev en XC70 | Familjebilsbloggen med familjebilstester, provkörningar och tips på den bästa familjebilen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>